Talspråk är också språk. Sedan en tid tillbaka, kommer jag främst i kontakt med två sorters talspråk: ett ordrikt men andefattigt – pedagogiskt nyanserat men akademiskt stolpigt – och ett tydligt men taktlöst, ofta med svordomar som grovt bruk mellan tegel­stens­kantiga budskap.

Jag saknar … självklart talspråk. Jag saknar … en person som talar språk på det sättet. Mer självklart språk än något annat, det bara flödar fram med befriande kraft och bildar vacker takt och melodi – eventuella hinder klaras av med eleganta eller charmigt abrupta riktningsbyten. Ett språk som inte ser sig självt i spegeln, som inte förskönar eller förvanskar, som bara är eller blir till.

Traumatisk presens. Borde ju ha valt preteritum, då personen med det självklara talspråket inte längre kan ingå i min umgängeskrets. Kanske aldrig någonsin igen, men jag väljer att hålla möjligheten öppen.

Umgängeskrets. Det låter något, det.

Men möjligheter ska hållas öppna. Jag håller dem öppna. Vet redan att det omöjliga relativt lätt kan bli av med sitt o. Det är en fråga om inställning, om utveckling, vilja och dådkraft.

Märkte ni förresten att jag skrev ”inte ser sig självt i spegeln” nyss? Den frasen syftade på ”ett språk”. Många skulle ha skrivit ”inte ser sig själv i spegeln”, vilket hade varit fel. T-genus kräver ”självt”. Kan inte för mitt liv begripa varför folk aldrig kan lära sig detta!

Men jo. Det är okej att inleda meningar med predikat. Alltså skippa subjekt – viss stilistisk frihet måste få råda i personliga texter som snudd på skrivs med en litterär strävan. Det är inga nyhetsartiklar som jag skriver här!

Min egen upprördhet. Märker den även i texten, ser två utropstecken ganska tätt inpå varandra. Låter dem vara, även om för många utropstecken är amatörmässigt och fult. Personliga texter bör ju innebära uppriktig gestaltning av känsloliv. Så viss instinktiv överanvändning får tolereras.

Ett litet bråk igår. Därför blåmärke idag.

Inte mitt initiativ, så därför kan vanlig rutin få råda.

Men min skuld, om man betänker upprinnelsen? Om den saken kan det möjligen finnas delade meningar.

Oavsett mening, kan vanlig rutin få råda.

För mig.

🙂