En språklig trend som har kunnat skönjas de senaste åren, är att allt fler småord allt oftare exkluderas. I vissa fall är det av godo, men i andra fall omotiverat eller (enligt mig) grammatiskt inkorrekt.

En mycket språksäker författare kallade i något sammanhang, med rätta, ordet så för ”en komma­förstärkning, en pausfågel”. Underförstått en förargelse­väckande och helt onödig fågel – och jag kan bara hålla med. Det finns förstås tillfällen när så måste få pipa till, men i de flesta fall kan pippin sjasas bort.

Här är det motiverat med så:

Han hade inget val, så han tog klubban och gick tillbaka.

Här är så helt onödigt:

Imorgon så kommer någon att upptäcka vad som har hänt.

Ord som jag själv i färre fall anser vara lämpliga att exkludera, är att, har och hade. I många fall är det faktiskt mest korrekt att behålla dessa ord.

Själv hade jag som sagt valt att stryka så:

Imorgon kommer någon att upptäcka vad som har hänt.

Men många hade även skippat att och har här:

Imorgon kommer någon upptäcka vad som hänt.

Det finns bättre exempel på när att och har bör behållas, men på grund av huvudvärk orkar jag inte konstruera fler exempelmeningar.

Sedan finns det förstås tillfällen när författare medvetet infogar onödiga så:n (och andra umbärliga småord), till exempel för att skapa autenticitet i dialoger eller för att låta brödtext gestalta en yvig karaktär eller en fartfylld situation.

Ordet som hänger förresten också löst allt oftare. Också i färre fall motiverat, enligt mig.

Jag skulle ha skrivit:

Klubban som mannen använde var tung.

Många skulle ha skrivit:

Klubban mannen använde var tung.

Huvudvärken förresten (som) en klubba, den också. För lite sömn, för mycket grubbel.

Jag utesluter förstås själv ord emellanåt. Ibland frekvent. Men jag är på det stora hela ändå ganska svag för att, har, hade, som. Och en extremt småords­tuktad text känns många gånger stympad och stel, inte sällan inkorrekt.

Undantag finns. Ibland blir tuktad text poesi.

Väntar.

Få tillåtelse. Bli beviljad.

Koltrasten igen igår.

Otäckt. För nära.

Onödig pausfågel.

Svart, och ögonen.

Ögonen.

Mina ögon är grusiga.

Mina planer är inte grusade, bara anpassade och uppskjutna.

Nu ska jag försöka (att) få tag på ett par värktabletter.