Att skriva på korrekt sätt handlar inte enbart om att hålla koll på ord, fraser och meningar. Det handlar också om att använda rätt sorts tecken.

Olika sorters streck är exempel på någonting som tycks förvirra de flesta skribenter. En del använder samma sorts streck i alla lägen, andra använder åtminstone två varianter men på fel sätt.

Det vanligaste felet vad gäller val av streck, är att enbart nyttja det simpla bindestrecket (-). Detta tecken ska binda ihop det ena med det andra, men inte sällan används det även som tankstreck/talstreck (–). För att åskådliggöra detta:

Fel (bindestrecken är inom hakparentes för att undvika autokorrigering):

Jag känner mig ofta understimulerad numera [-] men alla situationer kan förändras.

[-] Vi kan tyvärr inte kontrollera dina tankar, medgav en nyckelperson.

Rätt:

Jag känner mig ofta understimulerad numera – men alla situationer kan förändras.

– Vi kan tyvärr inte kontrollera dina tankar, medgav en nyckelperson.

Tankstrecket är alltså en bit längre än bindestrecket.

Bindestrecket har som uppgift att binda ihop:

New York-resan som inte längre var aktuell.

Att i exemplet ovan skippa bindestrecket och enbart ha mellanslag hade gett en ful särskrivning.

Ibland får både tankstreck och bindestreck användas i samma mening:

Ängelholm–Helsingborg-sträckan.

I exemplet ovan – observera att tankstrecket inte ska föregås eller efterföljas av något mellanslag, det ska sitta mellan städerna utan luft. Till skillnad mot tankstrecket i föregående mening. Olika situationer, olika regler. Bara till att lära sig.

Det finns förstås fler streck. I vissa digitala sammanhang behöver ”figure dash” användas – det liknar ett tankstreck, men läses som ”till” av flera programvarors talsyntes. Vanligt tankstreck, ”en dash”, hoppar talsyntesen över. En dash är alltså stumt. Och i meningen nedan krävs det alltså i vissa sammanhang ett streck av sorten figure dash:

Gymmet är öppet 09.00–23.00 varje vardag.

I detta sammanhang kan nämnas, att följande mening är FEL:

Gymmet är öppet mellan 09.00–23.00 varje vardag.

Strecket betyder ju ”till”, och det är fel att skriva/säga ”mellan nio till elva” – det korrekta är ”mellan nio och elva”, så en RÄTT variant ser ut så här:

Gymmet är öppet mellan 09.00 och 23.00 varje vardag.

Men folk verkar ha oerhört svårt för att lära sig detta lätta och självklara!

Ska inte jaga upp mig, dock. För mycket. Nu igen.

En del jagar upp sig över hopplösa mattetal. Som kanske bland annat består av subtraktion. Minustecknet påminner mer om en dash och figure dash än om bindestreck, men ska så klart vara just ett minustecken – om inte annat, så för att eventuell talsyntes ska läsa upp det som ”minus”. Unicode för minustecknet, för eventuellt intresse: U+2212

Det finns förresten ett streck som heter em dash (—) också. Em dash är längre än en dash, används också oftast som tankstreck men är numera ganska sällsynt i svenskt skriftspråk.

Så jag skriver inte mer om em dash.

Eller något annat streck.

Det att begränsa sig. Sätta streck.

Känner viss press på grund av återkommande deadline. Vet inte varför, men ”varje måndag” kändes lämpligt när jag började. Min tillvaro är ganska händelsefattig, men ändå varierad nog för att resultera i både bra och dåliga tillfällen för skrivande.

Det går att jaga upp sig av andra anledningar än språkrelaterade sådana.

Jaga upp. Uppjagad.
Jag jagad.
Jaga jag, fly du.

Ingen värk i revbenet längre.
Stirrat mindre.
Fokuserat och planerat mer.

Ett rum är ett bräde. Ofta med pjäs eller pjäser.
Det gäller att göra rätt drag. Förhålla sig.

Hur det än förhåller sig, ser jag fram emot att andas frisk luft. Ska ut en timme i eftermiddag. Se om det finns vita streck uppe i skyn, kondensstrimmor som leder till tankar om förflyttning och binder ihop fantasi med framtida verklighet.