Rött. Röd färg. Ett vågrätt rött streck.
Det betyder någonting. Bör få folk att reagera.
Men folk reagerar inte.
Folk ser inte. Eller folk förbiser, på grund av slapphet eller nonchalans.
Det är mycket märkligt att felstavningar är vanligare idag än för femtio år sedan. Idag skrivs ju de flesta texter i något slags ordbehandlingsprogram, som oftast per automatik genererar röda understrykningar av ord som inte finns med i programmets ordlista. Det går förstås inte att lita blint på de röda understrykningarna, då en kreativ skribent slänger sig med nyord eller udda ordsammansättningar som inte finns med i ordlistan, men genom att se i stället för att förbise kan odiskutabla felstavningar lätt upptäckas och åtgärdas.
När jag arbetade som korrekturläsare, var det oerhört vanligt att inkommande texter innehöll ett flertal pinsamma felstavningar – som var markerade med röda understrykningar. Snacka om slöhet! Att inte ens bemöda sig med att använda den inbyggda rättstavningsfunktionen eller fästa blicken på ord med röd understrykning.
Själv har jag förstås via inställningar sett till så att inga röda understrykningar autogenereras i mitt ordbehandlingsprogram. Jag tillhör nämligen skaran kreativa skribenter, och störs av den sortens rött.
Men. Jag använder självklart rättstavningsfunktionen. Varje gång, efter att ha skrivit klart. Fattas bara annat.
Flera andra sorters rött störs jag inte av.
Rött, röd. Färg. Färg och form.
Att måla. Men om denna syssla bör jag nog inte skriva.
Akta mig, akta mig …
Ibland väljer jag att vara kryptisk.
Mer av samma vara, efter association: jag högaktar personer som kan behålla en hemlighet.
Många hade antagligen valt versal efter kolon i föregående mening, men det ska faktiskt vara gemen. Detta då det som följer efter kolon är en form av exemplifiering/förklaring. Dock: om den exemplifiering/förklaring som följer efter kolon sträcker sig över flera meningar, måste det vara versal efter kolon.
Men hur ska man kunna hålla red…
Kolla upp!
Att vara kryptisk är bättre än att ha kryptit.
Men lite ont i magen har jag, faktiskt.
Jag får mycket ont i magen när jag ser felstavningar. Magen påverkas lätt av processerna i hjärnan.
Mage och hjärna, kropp och själ. Himmel och helvete, kanske. Det finns kopplingar. Samverkan över gränser.
Himmel är ett påfrestande ord för ambivalenta. Det finns tre godkända varianter av bestämd form: himlen, himmelen och himmeln. Men helst himlen, säger SAOL.
Jag funderar på … himlen ibland. Ibland igen. Tro kommer och går i perioder.
Jag funderar nog på helvetet oftare.
Helvete är ett bättre ord för ambivalenta.
Det finns gott i ont och ont i gott. Himlen och helvetet för allt och alla, således.
Men för helvete:
följaktligen och inte följdaktligen
omständlig och inte omständig
omständighet och inte omständlighet
noggrann och inte nogrann
medicin och inte medecin
positiv och inte posetiv
definitivt och inte defenitivt
jämför och inte jämnför
nämligen och inte nämnligen
original och inte orginal
professionell och inte proffessionell
abonnemang och inte abbonnemang
månaden augusti och inte månaden Augusti
Azerbajdzjan och inte Azerbadzjan
en flamländsk film och inte en Flamländsk film
konvalescens och inte konvalecens
egentligen och inte igentligen
sannolik och inte sannorlik
successiv och inte succesiv
medlemskap och inte medlemsskap
lugnt och inte lungt
separat och inte seperat
medan och inte medans
huruvida och inte hurvida
ändå och inte endå
enda gången och inte ända gången
trilogi och inte triologi
trots och inte trotts
tunt och inte tunnt
hellre och inte helldre
bredvid och inte brevid
öppenhjärtig och inte öppenhjärtlig
konferens och inte konferans
hittills och inte hittils
tillfredsställelse och inte tillfredställelse
aggressiv och inte agressiv
hämnd och inte hämd
dödsstraff och inte dödstraff
Åtminstone detta.
Att stava rätt är viktigt.
Jag kan inte nog understryka detta.
Lämna ett svar