Det här är mitt första inlägg. Därmed kan det vara lämpligt att kort beskriva varför jag har valt att starta denna sida, samt uppge vilka ämnen som jag har för avsikt att behandla.

Tidigare i mitt liv har jag gått igenom texter som andra har skrivit. Nu vill jag skriva egna texter. Mer vill jag inte orda om just detta.

Skriftspråket misshandlas allt värre, inte minst av personer som har skrivandet som sin huvudsakliga arbetsuppgift. Min avsikt är att ta upp diverse former av misshandel, och i viss mån lindra språkets lidande genom att informera om hur det egentligen ska vara.

Jag står alltså på språkets sida.

När man skriver, behöver man vara koncentrerad och följa en plan. Men man behöver också tillåta fria associationer, och låta texten själv få styra den språkliga formen och innehållets riktning. Därför kommer jag även att skriva om sådant som inte har med språket att göra, men som språket kanske leder in mig på.

Språket har enorm bredd, så i praktiken kan jag komma att skriva om precis vad som helst.

Tidigare var det mycket som hindrade mig. Nu finns det inget som hindrar mig, även om jag på bestämd tid råkar befinna mig i en situation som inte medger full rörelsefrihet rent fysiskt.

Det finns dock en gräns för hur lång tid som jag kan ägna varje enskild text. Därför måste jag reservera mig för enstaka språkliga fel i det som publiceras här. Men min föresats är givetvis att skriva så felfritt som jag bara kan. Att i möjligaste mån undvika även mindre allvarliga former av övergrepp på språket.

För jag står som sagt på språkets sida. Alltid.

En mening som bara består av ett enda ord, kan irritera vissa språkpoliser. Men mina egna språkbeskyddande insatser är knappast polisiära, vilket innebär att jag tillåter respektfullt utförda tänjningar av språket och dess regler. Välfunnet bruk av enordsmeningar är till exempel ingenting som jag skulle få för mig att anmärka på.

Men. Denna. Textrad. Är. Förstås. Förkastlig.

Den som överdriver, driver sanna språkvänner till vansinne.

Djärva stilistiska grepp ska användas med finess. Aldrig drivas till en spets som punkterar språkets innersta skikt.

Det slår mig nu, att jag borde skriva någonting om blankrader. Om blankrader och indrag, hur olika uppsättningar regler kan sägas gälla för texter i digital respektive tryckt form.

Men det får bli i nästa inlägg. Tiden är redan ute, för den här gången.

(Nytt inlägg varje måndag, är tanken.)