Jag har åter anledning att vara yster. I förrgår fick jag nämligen …

… svar från personen som jag nyligen skickade ett brev till!

Att detta gör mig så glad kan kanske uppfattas som märkligt, men på grund av komplexa anledningar var chansen till ett svarsbrev egentligen ganska liten.

Så jag är glad. Yster!

Som om ett brustet band har tråcklats ihop, som om en innerlig ömsesidighet delvis har återuppstått.

Innehållet i brevet var inte alltför djuplodande, berörde inte känsliga ämnen på detaljerat sätt, men okonstlade svar och bekräftelser klargjorde ändå grund­inställningen och förhållningssättet.

Personen ifråga var stor nog att välja vänligheten att lätta något på mitt ok.

Vidare vet jag nu att jag känner en framgångsrik idrottsutövare.

Och vilken sport, sedan. Mitt i prick.

Risk för censur, inser jag med ens. Inser också att ni som läser den här texten inte kan veta vad jag menar.

Men kanske är risken ändå inte är så stor? Nej, jag förlitar mig på slentrian och efterlåtenhet. Och jag kanske förklarar för er framöver.

Ordet yster används förresten inte så mycket längre. Vilket är tråkigt. Jag tycker att inflöde av nyord inte per automatik bör innebära utrensning av gammelord. Att skriva på varierat sätt är ju av godo, så varför inte använda både nya och gamla ord i en och samma text?

Nytt och gammalt utgör en stark förening. Unga och äldre kan berika varandra på sunt sätt.

Hon ansattes av vankelmodighet – var det ok att gilla deepfake-klipp, eller var det fördärvbringande att hissa teknik som också kunde användas för att narra folk?

Tid för att konstruera riktigt bra exempel finns inte den här gången heller, men jag tycker alltså att det borde finnas plats för både nya och gamla ord i det svenska skrift­språket. Deprimerande om nyord som aspludd, cybersoldat och immersiv ska knuffa ut anrika ord som abradera, changemang och illavulen.

Dock: vissa gamla ord har gjort en så pass pejorativ resa att det är helt omöjligt att använda dem idag. Pinsamt nog finns det alltjämt folk som tjurigt fortsätter att använda de förlegade och numera direkt kränkande gamla alternativen till choklad­bollar och nord­amerikansk ursprungs­befolkning. Skärpning! Språket är trots allt levande – ett och samma ord har nödvändigtvis inte samma värde­laddning år 2020 som det hade år 1970.

Men yster, abradera, changemang och illavulen kan absolut användas även idag.

Ord, ord, ord. Märkligt hur mycket de förmår påverka en, hur många känslor de lyckas väcka. Ord i ett brev, till exempel – hur de kan sätta igång diverse nya processer i en människas inre, och/eller hjälpa till att avsluta gamla processer.

Människan som hela tiden – förhoppningsvis – är under utveckling. Jag­versionerna som kontinuerligt uppdateras eller byts ut. Att läsa en kort text kan vara det enda som krävs för att ett jag ska gå från en version till en annan.