Jo … jag kom på att jag i ett tidigare inlägg indirekt utlovade en kortversion av en möjlig avhandling om uteslutnings­­tecknet/ellipsligaturen.

Alltså om tre punkter i rad, som kan användas för att ange att något har uteslutits eller avbrutits, inte fullt ut avslutats. Tre enskilda punkter i rad (eller ett enda tecken/en enda ellipsligatur, som består av tre punkter) kan också, inte minst inom skön­litteraturen, användas för att antyda osäkerhet hos en karaktär eller för att hos läsaren väcka en oroskänsla inför vad som komma ska (kan).

Oavsett av vilken anledning eller i vilken sorts text de tre punkterna återfinns, är det ofta som skribenten har missat hur mellanslag ska – eller inte ska – användas i samman­hanget. Numera gäller främst följande: det ska alltid vara ett mellanslag mellan det som avbryts och de tre punkterna, såvida punkterna inte ska markera att ett enskilt ord bryts av mitt i. Därmed är båda meningarna nedan korrekta.

Han hade ingen aning om vad som skulle hända honom …
– Men vad är det som händer, vem är det som kommer vrå…

(Vad gäller själva formuleringen ”båda meningarna” ovan, hade det också gått att skriva ”båda meningar”. Vilken variant som är mest korrekt, råder det delade meningar om.)

Tre punkter ska för övrigt också oftast ha ett mellanslag efter sig, även om det finns undantag. Och här följer två korrekta meningar till.

Jag kan inte förstå att … att detta händer …
– Du hann aldrig förstå …, viskade mannen som nyss hade gjort ett lyckat drag.

Om text utelämnas i ett citat, placeras de tre punkterna inom hakparentes, enligt exemplet nedan.

”Han insåg att […] hade bristande matematiska kunskaper, eller när det gällde […] åtminstone inte hade förmågan att lägga ihop ett plus ett.”

Och notera de korrekta citations­tecknen, eller citat­tecknen. De ska se ut som nior, inte vara raka som simpla tumtecken. Pinsamt ofta förekommer det förresten engelska citations­tecken i svenska texter, alltså fel citations­tecken istället för rätt citations­tecken. Det är alltså i engelska texter som citat ska inledas med omvända citations­tecken, som liknar sexor, medan det i svenska texter ska vara nior både i början och i slutet. Fatta det! De oförlåtligt många förekomsterna av engelska citations­tecken i svenska texter kan bara till liten del skyllas på att ordbehandlings­program inte sällan autogenererar dem. Det är varje enskild skribents skyldighet att på förhand ändra inställningarna och/eller i efterhand manuellt byta ut fel tecken mot rätt tecken! Vidare är det varje tidnings skyldighet att återanställa ett stort antal korrektur­läsare och redigerare – nedskärningarna skulle ha gjorts på chefsnivå från början!

Där får det stanna.
Det att lägga band på sig.

För att på krystat sätt återkoppla till det initiala ämnet, kan avslöjas att jag också måste utesluta eller utelämna saker och ting i dessa texter. Av komplexa anledningar är jag nödd att självcensurera.

Situationen som jag befinner mig i, har tre punkter efter sig. Jag är på ett slags hållplats i livet, en anhalt där lång väntan råder. Men någon sluthållplats är det trots allt inte. Det finns en fortsättning, en framtida resa mot nya destinationer och upplevelser, vidare själv­utveckling genom resoluta handlingar.

Vilka man då kommer att möta? Vilka man eventuellt kommer att möta igen.

Mycket kan komma.
Mycket ska komma!

Så mycket i mitt huvud nu, som behöver överföras till faktisk rörelse och konkret verksamhet. En och annan definitiv punkt har kommit och gått i sinnet, men som tur är har de punkterats till kommatecken eller alltså formerat sig i grupper om tre.

Det här är förresten en dag då jag skulle kunna ha haft ett blåmärke igen. Att jag inte har det, beror på att jag igår valde att svälja.

Jag tycker inte om att svälja. Jag har svalt tillräckligt tidigare. Men att svälja på litet sätt ett begränsat antal gånger, kan ge långsiktiga fördelar som öppnar upp för utlevelse.

Att bara kort berätta hur saker och ting är, eller borde vara. Att bara påpeka olämpligt språkbruk eller beteende. Det räcker för att väcka anstöt i slutna sällskap som ser hållplatsen som hemmaplan.

För mig är den en bortaplan, som jag gästspelar på under en begränsad period …