Mitt förra inlägg avslutades med en simpel smiley. Jag har inte lust att skriva något till mitt försvar. Det bara hände, helt enkelt.

Jag har däremot lust att skriva något om detta ords pluralform. Som faktiskt är ”smileys”, även på svenska. Att försvara anglicismer och plural-s tar emot, men i det här fallet får sägas att (försök till) försvenskning i form av ”smilis(ar)” inte heller har varit så lyckat. Mejl istället för mail fungerar bättre, liksom dejt istället för date – bland annat eftersom dessa varianter avviker mindre från original­stavningarna, men utan att kräva påhängs-s i plural. Skulle själv önska att konsekvens alltid kunde råda, men inser att det inte går att bestämma nyords stavning och böjning klumpvis – utan att det gäller att noggrant ta ställning till varje enskilt ords skriftspråkliga öde.

I de kappvändande ”språkvårdarnas” tidevarv är det förresten ofta allmänhetens omdöme som får styra. Jos buades till exempel ut, varpå juice åter blev ensam variant i flera uppslagsverk. I frågespalter nämns inte sällan att variant a är vanligare än variant b vid sökning på nätet. ”Så därför får rådet bli att …”

Lätt att bli expert numera.

Expert/amatör, individ/massa, särskild/allmän.

Min förhoppning – och tro – är att ni som läser detta är eller håller på att bli självständiga individer snarare än strömföljande grå massa. Att var och en av er tänker egna tankar, inte låter er påverkas av tillfälliga trender eller okunniga förkunnare när ni väljer bland språkliga varianter – eller gör vägval i livet.

Vägval kan betyda annat än vänster eller höger. Vägar kan löpa parallellt, skapa ett flertal nivåer eller dimensioner. Att välja är att utvecklas, att utvecklas är att ha meningsfulla eller direkt avgörande projekt med åtråvärt glänsande målsnören.

Själv har jag bland annat Projekt Mona. Här och nu är jag väl nödd att skriva att det kan ha språklig anknytning, men vill för spänningens skull yppa att det också kan röra sig om en högtflygande plan med befriande slutkläm.